Bibblotanten

I boken Populärlitteratur beskriver litteraturvetaren Anders Öhman, docent vid Umeå universitet, den populära litteraturens många grenrer. Vi får exempel på och historik kring kärleksromanen, fantasy, s-f, skräckromanen, den historiska romanen och deckaren. Populärromaner lästes under 1800-talet främst av kvinnor och var inget männen ville befatta sig med. Sådan läsning ansågs passiv och lättjefull.

 Öhman tar som exempel på en skräckroman upp Stephen King’s Lida. Den handlar om författaren Paul Sheldon som blivit känd för sina historiska romaner om Lida. Själv ser han dessa romaner som ett sätt att försörja sitt “riktiga” författarskap. Han har just gett ut den sista romanen om Lida och tänker hädanefter satsa helhjärtat på sitt seriösa skrivande. Ödet vill annorlunda och efter en krash med bilen vaknar Paul upp hos den före detta sjuksköterskan Annie Wilkes. Hon säger sig vara hans största beundrare och älskar hans böckerna. När hon förstår att Paul avslutat romanerna om Lida tvingar hon honom genom tortyr att återuppväcka romanhjältinnan från de döda och samtidigt bränna manuskriptet till sin seriösa roman.

Enligt Öhman är Annie urtypen för den kvinnliga läsaren som frossar i mat och populärlitteratur. Paul föraktar hennes dumhet men inser samtidigt att Annie kan skilja på en dålig och en bra berättelse. När Paul försöker fuska ihop romanen protesterar hon genast. Paul inser att han underskattat både sitt författarskap och sina läsare när det gäller böckerna om Lida. Det finns ett värde i att läsa enbart för intrigens skull.

Romanen filmades 1990 med James Caan och Kathy Bates i huvudrollerna.

En annan författare som intresserade sig för populärlitteraturen och den finare litteraturen vad Witold Gombrowicz. Han såg hur omåttligt populära författare var som skrev “romaner för köksor”. Han beslöt sig då för att visa att han var en lika stor författare som de som skrev bästsäljare. Två försök senare började Gombrowicz inse att det är lika svårt att skriva en dålig roman som att skriva en bra. Det tredje försöket fick titeln De besatta och gavs ut under pseudonym som följetong i dagstidningar 1939. Gombrowitcz erkände inte förrän på sin dödsbädd 1969 att han skrivit denna berättelse om förbannelser, gotiska spökslott, parapsykologi, mord och brott. Dagstidningarna hade gått förlorade under kriget och inte förrän 1986 kunde romanen ges ut i sin helhet.

Som roman är den ett enda hopkok av allt populärlitteraturen ska innehålla, men som fenomen är den intressant. Underskatta aldrig en läsare som läser för sitt eget nöjes skull!